Mitt livs första bloginlägg…

Klockan är 11.20 lokal tid, dvs 4 timmar efter svensk tid. Jag befinner mig i vårt palats till lägenhet mitt inne i gamla stan i Montevideo. Ca 4 meter i takhöjd, fantastiska glasdörrar mellan rummen, stuckatur i taket och massor med detaljerade dekoreringar på väggarna. Allt tycks vara i original, dvs från slutet av 1800-talet och i princip aldrig renoverat så färgen flagar i taket, är urblekt på väggarna, mosaiken på golvet saknar vissa bitar och det mesta är lite sönder. Men det finns en otrolig charm och känsla av historisk närvaro i rummen.

Trafiken susar förbi utanför denna första dag i veckan. Jag sitter med mina varmaste kläder samt filt över axlarna och önskar att jag hade tagit med mig fingervantar. Ja, för det är faktiskt kallt! Ni som var avundsjuka på att jag skulle åka till värmen kan skjuta upp den känslan en månad ungefär. Visst är det varmt på dagen när solen skiner, men här i vårt gamla palats finns ingen värme och därmed är det kallare inne än ute…

Om några timmar ska Lucia från REDES komma hit (organisationen vi ska jobba åt) och träffa oss för första gången,visa oss till kontoret och presentera oss för övriga kollegor. Det ska bli spännande. Ser fram emot att få en lite klarare bild över hur vår vardag kommer se ut här framöver. Vilka arbetstider kommer vi har, vilka kollegor, vilka uppgifter?

Vi kom fram i lördags mitt på dagen till ett soligt och sverige-sommarvarmt Montevideo. Trötta efter nästan 24 timmar på resande fot. Och den resan var nog den mest tumultartade jag varit med om i flygväg. Uppe i luften var allt perfekt men på flygplatserna råkade vi ut för lite av varje. Det började i Stockholm då vi knappt fick lov att påbörja vår resa om vi inte kunde bevisa att vi kommer resa ut ur landet inom 3 månader (turistvisumet går ut då) Alltså hade vi en halvtimme på oss att skaffa kod till internetuppkoppling (70 spänn!) hitta en lokal båtfirma och boka resa till Buenos Aires i januari, skriva ut biljetten och visa upp i check-in-disken. Helt otroligt! Aldrig hört talas om nåt liknande. I London fick vi stressa för att hinna med nästa flight (stor flygplats!!!) och i Sao Paulo ville de inte släppa igenom vårt kamerastativ i säkerhetskontollen. När vi äntligen hittade personalen för vårt flygbolag löste sig det till slut och allt borde vara frid och fröjd, de sista 45 minuterna borde bli lugna, men icke. Helt plötsligt ville de inte släppa in Debbie i Uruguay. Med sitt kubanska pass måste hon tydligen ha visum. Va!? Vilken chock. Varför hade ingen stoppat oss tidigare i så fall? Personalen ringde diverse samtal för att försöka lösa det men vi fick nej. Så Thomas och jag fick helt enkelt åka vidare utan Debbie, som fick ta nästa flyg tillbaka till Stockholm för att fixa visum… Snopet, trist…

Så hur är Montevideo ur en svensk 30-årig svenskas perspektiv? Vi har ju inte hunnit se så mycket ännu, men första intrycken är blandade: Smutsigare och mer slitet än vad jag trodde. Påminner mig både om Cadiz och Havanna (mest pga strandpromenaden; ramblan och ljuset) men även Rio med utblickar mot vattnet, trädförsedda gator mm. Det är lite mer småstadskänsla än väntat, antagligen för att bebyggelsen är ganska låg. Men det är fantastiskt spännande att gå omkring och se det breda spektrat av bebyggelsetyper, former och färger. Väldigt gammalt, gammalt och mindre gammalt… Så mycket nytt har jag inte direkt upptäckt ännu. Vad gäller pulsen så hade jag väntat mig lite mer aktivitet en lördagkväll, men vi var kanske ute för tidigt, på fel ställe eller så är det helt enkelt inte säsong ännu. Det är ju trots allt kvällstid ganska kallt fortfarande och om t.o.m. med jag som svensk tycker det så lär väl uruguayarna verkligen tycka det. Dock hamnade vi i ett område där några candombegrupper spelade ute på gatorna. Candombe är en traditionell uruguayansk trum- och dansstil. Lite likt samba men med mer afroreferenser enligt min lekmanbedömning… Rörelserna känns faktiskt lite rumbaliknande. Härliga, medryckande rytmer i varje fall, som fick mig att vilja vara med. Och jag tänker absolut leta upp någon kurs att delta i!

Tyvärr slutade denna candombeupplevelse i stöldförsök. När Thomas och jag skulle gå därifrån märkte jag i ögonvrån att någon kom snabbt ikapp oss bakifrån, framåtlutad. Jag hann knappt reagera mer än att skrika till lite och så var mannens hand i Thomas byxficka. Thomas hade tydligen kännt sig lite iaktagen tidigare så han förstod direkt vad som höll på att hända och reagerade snabbt med att hålla fast i plånboken och tjuven lyckades inte få med sig något. Puh! Vi tog direkt en taxi därifrån till lite mer befolkade gator, satte oss, åt en pizza och lugnade ner oss. Vad mer ska vi vara med om dessa första timmar på resan? Starten har alltså inte varit idealisk men nu kan det bara bli bättre! För att avsluta positivt vill jag säga att alla övriga människor vi stött på; vår hyresvärd Soledad, folk på marknader, på gatan, i butiker är väldigt vänliga, hjälpsamma och trevliga.

Ska försöka lägga upp lite bilder på något sätt. Är som sagt lite av en nybörjare på den här blogsiten…